TRÄNING
Jobbe, jobbe!
Har haft fullt upp nu när vi bytt säsong på jobbet, och eftersom jag lovat mig själv att inte skriva om mitt arbeta här så sätter vi punkten .här!
Däremot vill jag såklart berätta om mina intressen som man sig bör på sin blogg. Så då får detta bli det första inlägget om träning. Först och främst, jag tränar inte för att gå ner i vikt och jag följer absolut inga kostriktlinjer eller bokstavskombinationer. Dämed vill jag inte säga att jag inte försöker att äta bra mat som ger min kropp energi att orka att träna och bygga upp den efter passen, men det är en helt annan femma.
Jag tränar för att jag älskar det! För att bygga upp kroppen att orka långa arbetsdagar och hålla länge i detta liv. Ett liv -en kropp! Vad tränar jag då? Först och främst har jag blivit helt frälst i löpträning Halleluja!
Mitt första halvår som högintensiv, driven och överambitiös newbie slutade i en smärre katastrof på grund av för långa, hårda intensiva intervallpass på löpbandet i min strävan på att bli snabbare fortare. Dumheter!
Jag spräckte helt enkelt lårbenshalsen! (Maj 2011)
Tre titanskruvar senare och egen rehab så började jag så smått gå/jogga på löpbandet i intervaller och fortsätta styrketräna i november 2011. Första gången jag lufsade ut med maken som PT var i januari 2012 och jag kan säga att jag var inte kaxig efter den rundan. Fem km tog mig 32:17 och kondisen var i botten och ljumsken värkte.
För att göra en lång resa kortare, nu har jag löptränat enbart ute i sju månader. De vanligaste distanserna är 5 km och 1 mil. Har testat på 2 mil också under en högsommardag, det var roligt att orka, men samtidigt viktigt att dra i bromsen för att att förivra sig. Gillar terränglöpning och försöker komma igång med back och intervallpassen.
I maj deltog jag i mitt första löplopp, vårruset i Gävle. 5km på 27:20. Här tillsammans med fina Annah som driver sin blogg elsklingen. Om jag har men eller ont efter operationen?
Det tog över året innan smärtan och att jag ”kände av” ljumsken efter ett löppass. Just nu känner jag i stort sett ingenting om jag inte har kört hårt och långt terrängpass. Dessutom är jag 1 cm kortare på det opererade benet.
Varför löpning?
Ja, jag blev fast helt enkelt, en trevlig träningsform som ger bra kondis, ork och rensar hjärnan ordentligt efter en tuff arbetsdag som ibland kan vara lite stillaståendes/sittandes. Jag tävlar bara mot mig själv (hahaha jo man kan alltid försöka mot min underbara sparringpartner maken då, ge mig bara ett år till ;) ) Jo, jag löptränar inte bara, jag gillar även styrketräning och har dansat Afrodans. Men det tar vi en annan gång.
Vad jag avslutningsvis vill säga är “Never, Never, Never Quit!” – Winston Churchill
