IN LOVING MEMORY DIZEL♥

Idag skull vår älskade Dizel fyllt 11 år. Han var en fantastisk hund. Så lika oss som familj. Som älskade att jobba och lära sig nytt. Alltid glad, ibland lite envist tjurskallig. Livsnjutare som älskade att ligga i solen på altanen och sola. På helgerna låg han gärna tillsammans med oss i vardagsrummet i soffan. Han älskade att vara med utan att vara en knähund. En trofast vaktande vän.

Saknar hans larmande, hans tassar mot golvet. Hans drypande skägg som lämnade våta fläckar på golvet efter sig.

Det kom en fjäril på besök in till mig i butiken på handelsträdgården i somras…12 juni närmare bestämt och min fars dödsdatum. Dödsfjärilen AKA Brun gräsfjäril.

Förra gången den kom med besök var sommaren 2016 så mor fick sin stroke. Hon lurade döden dock döden.

Här älskade han att sitta. På den varma bryggan vis vår damm.

Han var som en katt vår Dizel. Så fort våren strålar kom och dörrarna stod öppna så hamnade hann här på altanne i solen.

Ett tag hade han en egen blogg.

Midsommar 2018. Vi kände på oss att han var sjuk.

Ett långsamt farväl.

Sista midsommaren med gänget.

Han förlorade synen stundvis och det gick så fort. Tillslut såg han dåligt och han tappade lukten. Vi for till veterinären med våra värsta farhågor. Och så var det en tumör i huvudet som tryckte som gjort honom nästan blind.

Beslutet var det bästa för Dizel. Han led. Vi satt där vi tre. Matte, husse och lillhusse. Tårar trillar och vi sa förlåt och farväl. Det har imorgon gått fyra månader sedan vi förlorade vår fyrbente vän.