Att lämna något efter sig

I dessa oros tider känns det inte relevant att glättigt bloggande, eller? Livet fortgår och vi med det. Många tankar om det pågående fruktansvärda kriget. Där människor lider, världen lider. Hur kunde det gå så snett?

Vi har en plan. Vi är förbereda för det värsta och vi har en dialog med familjen konstant. Mer behövs inte skrivas i detta nu. Vi förstår alla att ingen är oberörd och att det inte behövs fler inputs.

Mitt i allt fortsätter livet med jobb och jobb och lite tid för annat. Jag har (är) 110% fokuserad på mitt nya jobb och lediga tiden där emellan försöker jag balansera med det som jag verkligen behöver för att inte tappa mig helt i allt det nya och intressanta. Matlagning, lite löpning och en uns av yoga och så det viktigaste av allt tid för familjen. Bara en liten klättring till så planer det ut så kan jag fortsätta med mer regelbundet bloggande och förhoppningsvis åka på de jobb som gör mig hel och till den jag är.

Drog på mig Covid-19 efter 2 år av försiktighet och med den kom tid till att färdigställa äldsta sonens och men den den tredje av fyra plädar som ska virkas i mormorrutor.

Nöjd, för att lämna något efter sig är så himla viktigt.