OBANAT LIGHT – MIN LIVSSTIL
Det är något speciellt med att springa i skogen! Jag gillar det så mycket (om det undgått någon). Kan tycka att asfaltsvägar och grusvägar kan vara det mest oinspirerande och tråkigaste som finns! Man lunkar på i samma tempo och det händer liksom ingenting!
Till våra (maken & min) favorit trailrundor så måste man springa på asfalt eller grusväg, så är det bara. Men belöningen ligger vid regnbågens ände… Igår körde vi en kort trailrunda och vek av in i skogen och tog en skogsstig och hamnade i lätt obanad terräng. Det som inte syns på bilden är alla sly och trädstammar som sticker upp och alla dessa vickiga stenar.
Bra träning och bra för fokus och total koncentration. Det är väl därför jag gillar trail. Går inte att tänka på jobb, vad vi ska ha till middag eller om vi snart blir invandrad av utomjordingar. Skämt å sido, en träning som passar mig perfekt efter en dag på kontoret med många binära nollor och ettor.
Hellre en kort, snabb och intensiv runda än en lång mil tuggandes på asfalt och med jobbet fortfarande som surrar i huvudet…. Visst! Vissa dagar den där milen men är man skogsmulle så…
Hur gör du med din löpträning? Är det strikt efter ett program eller kör du efter din lust.
Jag kan säga så här att jag försöker följa ett program just nu. Men blandar upp med annat. Tex så kan en innebandyträning ersätta ett intervallpass. Eller så blir jag ofta ute längre på de långpannor. Jag tror på lustbetonad träning inom vissa gränser. Jag är motionär inte elitsatsande. Jag gör detta för att jag älskar det för att det är en stor del av mitt liv.
Min livsstil.
