SPRINGCROSS 2016
I lördags var vi iväg på årets första lopp och vi startade som vi avslutade förra årets då vi körde TJURRUSET, tillsamman med våra söner.
Loppet var SPRINGCROSS och det är ett riktigt backigt terränglopp. Jäklars i min låda vad den där serpentinbacken i ”tour de ski style” sög kraft och TID!
Har tyvärr känt av lite av baksidan av vänsterlåret, antar att det är en liten skada från innebandyn eller något snabbt intervallpass. Den har funnits där ett tag och stört mig. Bannar mig själv för att jag slarvar med uppvärmingen! Bakläxa på den m a o .
Vi kom dit i god tid. Hämtade ut nummerlapparna och preppade först och främst unge herr Malmborgaren (12) inför hans start som gick 1000.
Sedan vid 1200 var det vår tur, d.v.s. min, makens och äldsta sonen (17 år) att efter uppvärmingsjogg och gud förbjude inte F&S uppvärmning (nej, har sagt det förr och säger åter, inga benböj innan ett lopp).
Starten gick och grabbarna stack iväg snabba som vinden. Jag tog det coolt, visste vad som väntade 12 backar och då x2 en slalombacke som gick uppförs i serpentin.
Som vanligt tar det några km innan jag kommer in i flåset och det gjorde det verkligen denna gång! Andingen var ju heeeelt kass. Brukar vara lite så då och då, och så tassade jag på eftersom jag var lite orolig för baksidan av låret. Hade preppat det med två omgångar med LINNEX.
Såg min make uppe på toppen av slalomback när jag började den klättringen uppför. Mjölksyra hej! Backar var riktiga tidstjuvar.
Utförslöpningen ner mot 5 km och varvning över stock och sten var ljuvlig! Min styrka ligger i snabba fötter över hinder utförs. Höll höger och kutade om ett par stycken. Nere vid 5 km och vatten så trodde jag att jag såg sonen. var tvungen att kuta fortare för att upptäcka att det inte var fallet utan en annan snubbe med samma färg som våra lysfärgade tischor.
Fortsätta att mala på i alla backar och njuta av utförs. Startade i första startgruppen och stämningen var sammanbiten. Inte någon som snackade i onödan, spar kraft typ.
Sista 5 sprang jag negativt. fast positivt i detta fall eftersom jag sprang snabbare. Tog rygg och körde på. Uppför slalombacken och sen var det nästan klart! Utförs och om H&M bruden som hade sprungit om mig, och den där tjejen i grön tröja och till sist spurtade jag om ännu en tjej i spräckliga tights och påhejad av mina tre grabbar kom jag i mååål! Lite besviken som vanligt, hur kunde jag ha krafter kvar och varför lyssnar jag på den lille f-n som sitter på min axel ibland och påstår att jag är trött? Måste vara den där långdistansaren i mig som spar på kraften…
Alla kom i mål och kroppen känns som vanligt idag. Tack för det starka envisa kropp! <3
Grötfrukost som alltid inför löpning.
Och kaffet är med, som ALLTID!
Och grabbarna grus är med! Nästan som alltid ;)
Trafikolycka på vägen! Det blev tydligen en riksnyhet.
Bajamajor check! Få med helt OK kötid.
Familjens nummerlappar.
Nummerlappspåtagning. 
Minstingen värmer upp inför sitt lopp, ungdomsklass om 2,7 km
Fint med alla vitsippor på Djurgården. 
TEAM MALBORGARNA! Thats we! <3
YEY! Finmedalj till en finpojke :) 
Och denna unge herre… Världsklass på hans tid! Slog både pappa och mamma (det var ingen högoddsare) men en massa minuter! 
Alla i mål!
Årets första!
NU är målet inställt som det varit hela tiden (detta lopp var en rolig parantes med grabbarna) mot HELSINGBORG MARATHON i september! Yey vad jag längtar efter vårens och sommarens långpass! Njuta!
