LIKA GAMMAL SOM MARATHON ÄR LÅNGT
Igår fyllde man 40 ++ eller fyrtiotvå, 42 helt enkelt! Så himla skönt att gå mot femtio, jag har ingen åldersnoja alls som så många har. Vad det beror på har jag ingen aning om…
Genfel kanske? Hahah ärligt så har man nog kommit så lång i livet att man har annat att öda sin energi på. Huvudsaken är att livet flyter på, man trivs med sitt yrkesval och jobbar mot ett mål. Barnen börjar bli stora, man tränar regelbundet och äter och dricker gott utan dåligt samvete. Man lever helt enkelt livet!
Maken tyckte det var dags att ta pulsen på mig, så jag fick en fin pulsklocka! Ska bli intressant vad den säger när man maxar på vid löpningen.
Det blev ett lugnt firande med de fyra barnen och maken, helt i vår smak när det är jobbardag idag. Lite god mat, ett glas god Remy Martin, kladdig tårtkaka och mys! Kunde inte slita oss från X factor och HURRA för JEM som gick vidare! (Vi hejar så klart liiiiiite extra på Elli som är uppväxt här i vår lilla stad).
