Idag skull vår älskade Dizel fyllt 11 år. Han var en fantastisk hund. Så lika oss som familj. Som älskade att jobba och lära sig nytt. Alltid glad, ibland lite envist tjurskallig. Livsnjutare som älskade att ligga i solen på altanen och sola. På helgerna låg han gärna tillsammans med oss i vardagsrummet i soffan. Han älskade att vara med utan att vara en knähund. En trofast vaktande vän. Saknar hans larmande, hans tassar mot golvet. Hans drypande skägg som lämnade våta fläckar på golvet efter sig. Det kom en fjäril på besök in till mig i butiken på handelsträdgården i somras…12 juni närmare bestämt och min fars dödsdatum. Dödsfjärilen AKA Brun…