Jag längtar ut i höst/vintern på ett distanspass ser hur naturen förändras innan snön kommit. Sen längtar jag att få springa när första snön faller, ta tassande steg över knarrig snötäcke medan nästippen fryser. Ljuvliga löprundor med månen som sällskap. Idag blev jag inspirerad av mig själv! Tittade på foton från höst/vinterlöpning. Glad att jag tar mina otroligt dåliga mobilbilder, för känslan finns där. Ni kanske inte ”ser” eller ”känner” det. Men jag gör det. Allt behöver inte vara så perfekt jämt med uppstyrda foton där man står och ser ut över vidder eller har det perfekta fotostället… För mig är det viktigare att förmedla känslan under passet. Avskräcks ni INTE…